Investing.com -- Smärtan från höga oljepriser märks runt om i världen och det ser ut som att det enda botemedlet mot höga priser är...höga priser.
Åtminstone i nominella termer är priserna på bensin rekordhöga i USA och andra delar av världen. Råolja nådde samtidigt 120 dollar per fat på måndagen. Detta är inte priser som producerande eller konsumerande länder anser vara hållbara. Historiskt sett är detta en prisnivå som snabbt har lett till efterfrågedestruktion och en kraftig ekonomisk avmattning, om inte direkt recession.
De grundläggande faktorerna som förde världsmarknaden hit ser inte ut att förbättras mycket under de kommande månaderna.
Shanghai verkar ha överkommit sitt Covid-19-utbrott, vilket gör att det viktigaste ekonomiska navet i världens största oljeimportör kan återgå till normalitet. På andra håll leder släppandet av efterfrågan på resor, uppdämt under två år av låsningar, flygbolag över hela Nordamerika och Europa att öka sina flygtider för sommaren. IEA sa i sin senaste månadsrapport att man förväntar sig att den globala efterfrågan på olja kommer att öka med cirka 3,6 miljoner fat om dagen mellan april och augusti.
Det finns inte heller mycket hopp om lättnad på utbudssidan: G7-gruppen av stora västerländska ekonomier är fortfarande inriktade på att straffa Ryssland för dess invasion av Ukraina, vilket begränsar mängden olja de kan sälja på världsmarknaderna. Europeiska unionen säkrade äntligen en överenskommelse sent på måndagen om ett embargo mot rysk råolja och bränsleimport från slutet av året. Pipelineimport till Ungern, Slovakien och Tjeckien kommer att undantas, men dessa står bara för cirka 250 000 fat om dagen, knappt en tiondel av det normala Ryssland-EU-flödet.
Detta försätter europeiska köpare i ett budkrig för råolja från Afrika och Mellanöstern som normalt skulle gå till Asien eller Nordamerika. Det ökar också sannolikheten för att stora mängder rysk produktion tas bort från marknaden helt på grund av exportflaskhalsar, trots tecken på framsteg med att hitta alternativa köpare i Kina och Indien.
Den ryska oljeproduktionen har återhämtat sig en aning efter att ha sjunkit med mer än 1 miljon fat om dagen i april, men den ligger fortfarande långt under nivån före kriget och under vad den lovade att producera enligt sitt avtal med OPEC. Med exportterminaler och lagringstankar som inte kan släppas ut via tankfartyg, kommer Ryssland att behöva stänga ner fler och fler produktiva oljefält.
Oxford Institute for Energy Studies räknar med att detta kan resultera i förlust av 4 miljoner b/d i produktion från nivåerna före kriget i slutet av året. Och för tillfället vägrar OPEC att överge sin allierade och höja sin produktion. Saudi Aramcos (TADAWUL:2222) VD Amin Nasser indikerade förra veckan att det kanske inte ens var möjligt, och sa att det bara fanns 2 miljoner fat per dag med ledig kapacitet som kunde aktiveras i en nödsituation.
Även om Ryssland kan hitta andra köpare, skapar de västerländska sanktionerna enorma extrakostnader på världens energimarknad. Att tvinga över 10% av världsproduktionen att ta en längre, dyrare väg till marknaden, när priserna redan är smärtsamt höga, är ett recept på katastrof. Indiens energiminister sa förra veckan att referenspriserna på 110 dollar per fat var "ohållbara".
Nya hot verkar dyka upp dagligen: i helgen beslagtog Iran två grekiskflaggade tankfartyg i Hormuzsundet vid inloppet till Persiska viken, den globala oljemarknadens viktigaste choke-point. Längre ut är president Joe Bidens administration inställd på att återinträda på marknaden som köpare under hösten, efter att ha använt den amerikanska strategiska petroleumreserven.
Och allt detta sker vid en tidpunkt då lagren är som lägst (för säsongen) på åtta år och amerikanska skifferproducenter, fortfarande till stor del nöjer sig med vinsten från höga priser snarare än att höja sin egen produktion.
Kort sagt, med undantag för ytterligare en kollaps i den kinesiska efterfrågan på grund av fler Covid-utbrott, finns det ingenting som kan stoppa den kortsiktiga obalansen mellan utbud och efterfrågan från att bli värre på kort sikt. Marknadskrafterna kommer att behöva ombalanseringen.
Deras effekt på energiimporterande tillväxtländer kommer sannolikt att bli ännu mer explosiv än i väst. Vi har redan sett en våg av upplopp i Sri Lanka i år. Även där civil olydnad är mindre sannolik, hotar höga priser att vara ett problem för alla styrande partier som står inför val.