Kriget i Ukraina verkar ha en mycket större effekt på Rysslands oljeproduktion än de flesta föreställde sig för några veckor sedan. Anledningen är en kombination av hårda sanktioner från väst och självsanktioner från västerländska oljebolag och oljetraders. Resultatet har blivit ett stort fall i den ryska oljeproduktionen och det mesta tyder på att priset kommer att fortsätta stiga. Men hur högt kan oljepriset gå?
När oljemarknaden är balanserad styrs priset av produktionskostnaden i de dyrare produktionsområdena. Priset sätts där efterfrågekurvan korsar utbudskurvan (se grafen). De senaste åren har det främst varit produktionskostnaderna i Nordamerika som har bestämt oljepriset.
När marknaden är stram, det vill säga när det finns liten ledig produktionskapacitet, ser vi oftast ett påslag som inte kan tillskrivas kostnader. Detta förklaras ofta som en ”riskpremie”. Det är billigt att producera olja och för oss konsumenter är det därför bekvämt när produktionskostnaderna sätter priset.
Demand destruction – det nya modeordet
Men vad händer när det inte finns tillräckligt med olja? Då korsar inte utbudskurvan och efterfrågekurvan varandra längre och det blir plötsligt väldigt svårt att fastställa ett pris (se grafen ovan).
Även om det är mycket svårt att fastställa priset råder det lite tvivel om vilken riktning priset ska: upp. På kort sikt blir konsekvensen att vissa konsumenter inte får tillgång till olja, till exempel genom ransonering av bensin och diesel. Myndigheterna kan givetvis hjälpa till med situationen genom strategiska oljereserver, men det är knappast en hållbar lösning. Därför måste efterfrågan minska. Sättet detta sker på är att priset stiger så mycket att vi ändrar våra vanor permanent och vår efterfrågan på olja blir mindre.
På engelska kallas fenomenet demand destruction, vilket har blivit mycket aktuellt på dagens oljemarknad.
Har vi tillräckligt med olja?
Den stora frågan är om vi riskerar att hamna i en situation där vi inte har tillräckligt med olja. Utsikten är dyster enligt mig:
- Enligt analysföretaget Energy Intelligence Group fanns det före kriget 2,5 miljoner fat/dag i tillgänglig global produktionskapacitet. ¾ av kapaciteten stod Saudiarabien och Förenade Arabemiraten för.
- Västs sanktioner har visserligen inte varit inriktade på energi, men självsanktioner och logistikproblem har ändå bidragit till att Rysslands oljeexport sjunkit kraftigt. Energy Intelligence Group uppskattade nyligen att exporten redan har minskat med så mycket som 2,5 miljoner fat/dag. Internationella energiorganet uppskattar att Ryssland riskerar att förlora 3 miljoner fat/dag i produktionskapacitet.
- Som jag har nämnt tidigare kommer efterfrågan på olja att öka kraftigt till följd av att vi öppnar upp efter covid-19-pandemin. Framför allt kommer efterfrågan från flygbolagen att vara stark och kommer sannolikt att öka med några miljoner fat om dagen under året.
- Slutsatsen är alltså att så länge sanktionerna mot Ryssland pågår (de kan pågå längre än kriget) kommer vi troligtvis inte att ha tillräckligt med olja. På medellång sikt kan man förstås hoppas på ett avtal med Iran som kommer att kunna försörja marknaden med runt 1,2 miljoner fat om dagen. Hur realistiskt detta är jag dock inte säker på. USA kan givetvis öka produktionen något, men ändå kommer detta inte att vara tillräckligt.
- Samtidigt får vi inte glömma att de extremt höga gaspriserna bidrar till ökad efterfrågan på olja. Vi har heller ingen garanti för att Saudiarabien, Kuwait och Förenade Arabemiraten kommer att öka produktionen så mycket som vi hoppas. Västvärldens relationer med Saudiarabien är dåliga och det är därför svårt att be dem om tjänster.
- Sanktionerna påverkar också Rysslands produktionskapacitet. Lagren börjar bli fulla och då måste produktionen läggas ner. När produktionen ska tas upp vid ett senare tillfälle kan det vara krävande och det kommer att ta tid.
Oljan till 200 dollar?
Tyvärr tror jag att kriget i Ukraina kommer att vara i lång tid, och jag tror att sanktionerna mot Ryssland kommer att pågå länge. I det här scenariot tyder det mesta på att vi faktiskt inte producerar tillräckligt med olja, och då är demand destruction förmodligen lösningen.
Bloomberg publicerade nyligen ett avsnitt av podcasten Odd Lots där de intervjuade oljetradern Pierre Andurand. Hans slutsats är att demand destruction med största sannolikhet kommer att ske, och att oljepriset som krävs för att vi ska ändra våra vanor permanent måste vara minst lika högt som den tidigare toppen (147 dollar/fat 2008). Denna siffra måste givetvis inflationsjusteras och då hamnar vi på hela 220 dollar per fat.
Pierre Andurand hävdade vidare att olja utgör en betydligt mindre del av den globala ekonomin idag än 2008. Han hävdar därför att 220 dollar/fat kan vara en försiktig uppskattning.
Jag tror att Pierre Andurand har rätt i sin analys. Oljan blir nog mycket dyrare och jag tror absolut att 200 dollar/fat är realistiskt. Förutom demand destruction är nog en omfattande lågkonjunktur det enda som kan bromsa oljepriset, men jag är osäker på om vi kommer att uppleva detta redan i år.
Aktiemarknaden
Börsen är för närvarande högt prissatt, inflationen stiger kraftigt och räntorna stiger. Dessutom tror jag att kriget i Ukraina kan betyda mycket höga kostnader för Europa, särskilt i form av höga energipriser och ransonering av gas (och kanske olja). Allt detta talar för osäkra tider på börserna, och det bästa stället att investera är enligt mig energi och råvaror. De bästa börserna i framtiden blir alltså troligen Oslo och Toronto.
---
Disclaimer: Denna analys samt all annan information från daytrading.se ska inte ses som finansiell rådgivning. Konkreta investeringar som görs till följd av innehållet av vårt material eller på vår hemsida är på egen risk. Du ska inte handla för pengar som du inte har råd att förlora och du bör söka rådgivning om du inte förstår riskerna. Historisk avkastning garanterar inte framtida avkastning.