CB Fonders globala miljöfond, CB Save Earth Fund, har sedan starten 2008 investerat i sektorer som ska drivas av strukturella tillväxttrender inom miljöområdet. De områden som förvaltarna identifierade som tillväxtcase vid fondens start - vatten, miljöteknik och förnybar energi - visade sig dock stå inför oanade utmaningar, inte minst kom finanskrisen olägligt för bolag verksamma inom miljöteknik och förnybar energi.
En av fondens tre förvaltare, Alexander Jansson, menar dock att tiden nu är inne för bolag inom dessa verksamhetsområden samtidigt som vatten, vilket är en bransch som presterat väl, förväntas fortsätta växa stabilt. I en intervju med FinWire gav Alexander sin syn på vad man som investerare kan förvänta sig av miljösektorn och vilka trender som för närvarande driver utvecklingen.
Vilka trender ser du driva utvecklingen för miljöteknik och förnybar energi?
Energimarknaden befinner sig i ett paradigmskifte där den går från råvarubaserad till teknikbaserad, vilket innebär att den går från en situation där högre efterfrågan innebär högre priser (begränsade råvaror) till att högre efterfrågan innebär lägre priser (obegränsad teknik). Teknikskiften har vi sett många av och det här skiljer sig inte från dem, när den nya tekniken får cirka 10 procent marknadsandel är det mycket snart ”game-over” för den gamla tekniken, som blir substituerad av den nya tekniken. Av de stora teknikskiften vi sett kan vi konstatera att det går allt snabbare.
Eftersom det är teknik vi talar om kommer kostnaderna att fortsätta falla, trots att de redan fallit väldigt mycket, prisutvecklingen kan jämföras med den för datorer. Redan på 2020-talet kommer vind och sol att vara de billigaste teknikerna i många länder, på 2030-talet kommer de att vara det i merparten av världen.
Men med fallande priser, hur lönsam blir sektorn?
Det bästa exemplet är förnybar energi i allmänhet – som gått från en omogen till en mer mogen sektor – och det danska vindkraftbolaget Vestas i synnerhet – som gått från randen till konkurs till något så ovanligt som ett verkstadsbolag med tillväxt.
I Vestas fall har det – utöver bolagsspecifika åtgärder – dels handlat om att tillväxten i branschen har kommit ner till mer hanterbara nivåer kring 4-7 procent som medfört att bolaget kunnat minska på sina investeringar (och genom det förbättra lönsamheten) och dels att en mer mogen sektor har gett en större installerad bas som i sin tur ger upphov till höglönsam service. Cirka 25 procent av Vestas vinst kommer idag från service, där de har en marginal på cirka 18 procent. Totalt har bolaget en marginal på cirka 12 procent, vilket alltså är i linje med andra kvalitativa verkstadsbolag – men med skillnaden att Vestas är exponerat mot en strukturell tillväxtbransch och bör till skillnad från många andra verkstadsbolag kunna fortsätta växa.
Solsektorn är fortfarande omogen och växer i linje med det tidigare resonemanget för snabbt för att vara riktigt intressant ur investeringssynpunkt. Men även här börjar vi se de första tecken på mognad, nämligen genom konsolidering. 2009 hade de fem största tillverkarna av solpaneler en sammanlagd marknadsandel om 5 procent; 2015 hade samma aktörer nästan 40 procent av marknaden. Som i alla industrier är konsolidering bra för lönsamheten, vilket vi också sett bland solbolagen, från en rekordlåg marginal på cirka 5 procent 2012 till en mer anständig marginal på cirka 25 procent 2015. Darwinismen börjar göra sitt; de svaga blir svagare och går omkull; de starka blir starkare och får allt bättre intjäning.
Vad kan man förvänta sig i termer av avkastning?
Till skillnad från vad många tror vill man som investerare inte exponera sig mot de marknader och sektorer som växer snabbast utan de som har en strukturellt något högre tillväxt än genomsnittet.
Den korta förklaringen är att bolag i de sektorer som växer mycket snabbt tvingas till mycket stora investeringar i ny kapacitet och att anställa ny personal, vilket i sin tur leder till att lite blir kvar på sista raden till aktieägarna. Det är också vanligt med nyemissioner i den här fasen, vilket späder ut aktieägarna ytterligare. Vindsektorn har gått genom den här fasen och är idag mer mogen med en tillväxt på 4-6 procent per år (2-3x global BNP), varför vi tycker att det är mer attraktivt att äga aktier i den sektorn – trots att vi är mycket mer positiva till solenergi än vindenergi på lång sikt. Vindindustrin växer idag betydligt långsammare än tidigare samtidigt som aktierna går betydligt bättre; det motsatta gäller för solindustrin.
Den här karaktäristiken ser vi tydligt när vi jämför respektive sektors överavkastning mot MSCI World per kalenderår sedan 2007. Vattensektorn har under hela perioden varit en mogen sektor exponerad mot strukturell tillväxt, vilket också har återspeglat sig i avkastningen som år efter år varit något högre eller i linje med världsindex. I början av tidsperioden var både miljöteknik och förnybar energi omogna och växte också mycket kraftigt, vilket gav en avkastningsprofil som varierade markant mot världsindex – dessutom negativt för det mesta.
I takt med att både miljöteknik och förnybar energi har mognat, har vi också sett att avkastningen konvergerat mer mot världsindex och allt mer börjat uppvisa en avkastningsprofil likt den för vattensektorn. Framåt tror vi att de här tre strukturella tillväxtsektorerna kommer att kunna ge en avkastning som år efter år är något bättre än världsindex. I en värld där nollränta och till och med minusränta börjar bli mer regel än undantag tror vi att det blir allt viktigare att hitta luckor av tillväxt för att få avkastning på sitt kapital, då obefintlig tillväxt är sjukdomen och låga räntor symptomet.
Hur ser utvecklingen ut regionalt, Europa kontra Asien till exempel?
Grovt kan man säga att bolag inom förnybar energi (framförallt sol) finns i Asien (framförallt Kina), bolag inom miljöteknik finns i Europa (hård lagstiftning under lång tid som skapat en marknad) och bolag inom vattensektorn i USA. Efterfrågan är inte helt olik den heller, där de stora investeringarna i förnybar energi kommer att göras i Asien medan energieffektivisering är det stora temat i Europa och uppgradering av vatteninfrastukturen gäller i USA.
Vilka risker finns?
Oljeprisets utveckling brukade vara en hög risk för sektorn men detta har klingat av i takt med att sektorn har mognat och förnybar energi har gått från nisch till mainstream, vilket lett till lägre känslighet för externa chocker. Ser man till de stora oljeprisfall som skett sedan 2008 har dessa drabbat förnybar energi och miljöteknik hårt, däremot har den senaste nedgången parerats bättre. Vatten har i princip varit opåverkat av oljeprisnedgångar historiskt, så även under den senaste nedgången.
För en investerare som söker exponering mot energi men som samtidigt vill ha en "hedge" mot en eventuellt fortsatt kräftgång för bolag inom fossil energi, är miljöteknik och förnybar energi intressanta alternativ - men vattensektorn förblir den stabila basen.
En av fondens tre förvaltare, Alexander Jansson, menar dock att tiden nu är inne för bolag inom dessa verksamhetsområden samtidigt som vatten, vilket är en bransch som presterat väl, förväntas fortsätta växa stabilt. I en intervju med FinWire gav Alexander sin syn på vad man som investerare kan förvänta sig av miljösektorn och vilka trender som för närvarande driver utvecklingen.
Vilka trender ser du driva utvecklingen för miljöteknik och förnybar energi?
Energimarknaden befinner sig i ett paradigmskifte där den går från råvarubaserad till teknikbaserad, vilket innebär att den går från en situation där högre efterfrågan innebär högre priser (begränsade råvaror) till att högre efterfrågan innebär lägre priser (obegränsad teknik). Teknikskiften har vi sett många av och det här skiljer sig inte från dem, när den nya tekniken får cirka 10 procent marknadsandel är det mycket snart ”game-over” för den gamla tekniken, som blir substituerad av den nya tekniken. Av de stora teknikskiften vi sett kan vi konstatera att det går allt snabbare.
Eftersom det är teknik vi talar om kommer kostnaderna att fortsätta falla, trots att de redan fallit väldigt mycket, prisutvecklingen kan jämföras med den för datorer. Redan på 2020-talet kommer vind och sol att vara de billigaste teknikerna i många länder, på 2030-talet kommer de att vara det i merparten av världen.
Men med fallande priser, hur lönsam blir sektorn?
Det bästa exemplet är förnybar energi i allmänhet – som gått från en omogen till en mer mogen sektor – och det danska vindkraftbolaget Vestas i synnerhet – som gått från randen till konkurs till något så ovanligt som ett verkstadsbolag med tillväxt.
I Vestas fall har det – utöver bolagsspecifika åtgärder – dels handlat om att tillväxten i branschen har kommit ner till mer hanterbara nivåer kring 4-7 procent som medfört att bolaget kunnat minska på sina investeringar (och genom det förbättra lönsamheten) och dels att en mer mogen sektor har gett en större installerad bas som i sin tur ger upphov till höglönsam service. Cirka 25 procent av Vestas vinst kommer idag från service, där de har en marginal på cirka 18 procent. Totalt har bolaget en marginal på cirka 12 procent, vilket alltså är i linje med andra kvalitativa verkstadsbolag – men med skillnaden att Vestas är exponerat mot en strukturell tillväxtbransch och bör till skillnad från många andra verkstadsbolag kunna fortsätta växa.
Solsektorn är fortfarande omogen och växer i linje med det tidigare resonemanget för snabbt för att vara riktigt intressant ur investeringssynpunkt. Men även här börjar vi se de första tecken på mognad, nämligen genom konsolidering. 2009 hade de fem största tillverkarna av solpaneler en sammanlagd marknadsandel om 5 procent; 2015 hade samma aktörer nästan 40 procent av marknaden. Som i alla industrier är konsolidering bra för lönsamheten, vilket vi också sett bland solbolagen, från en rekordlåg marginal på cirka 5 procent 2012 till en mer anständig marginal på cirka 25 procent 2015. Darwinismen börjar göra sitt; de svaga blir svagare och går omkull; de starka blir starkare och får allt bättre intjäning.
Vad kan man förvänta sig i termer av avkastning?
Till skillnad från vad många tror vill man som investerare inte exponera sig mot de marknader och sektorer som växer snabbast utan de som har en strukturellt något högre tillväxt än genomsnittet.
Den korta förklaringen är att bolag i de sektorer som växer mycket snabbt tvingas till mycket stora investeringar i ny kapacitet och att anställa ny personal, vilket i sin tur leder till att lite blir kvar på sista raden till aktieägarna. Det är också vanligt med nyemissioner i den här fasen, vilket späder ut aktieägarna ytterligare. Vindsektorn har gått genom den här fasen och är idag mer mogen med en tillväxt på 4-6 procent per år (2-3x global BNP), varför vi tycker att det är mer attraktivt att äga aktier i den sektorn – trots att vi är mycket mer positiva till solenergi än vindenergi på lång sikt. Vindindustrin växer idag betydligt långsammare än tidigare samtidigt som aktierna går betydligt bättre; det motsatta gäller för solindustrin.
Den här karaktäristiken ser vi tydligt när vi jämför respektive sektors överavkastning mot MSCI World per kalenderår sedan 2007. Vattensektorn har under hela perioden varit en mogen sektor exponerad mot strukturell tillväxt, vilket också har återspeglat sig i avkastningen som år efter år varit något högre eller i linje med världsindex. I början av tidsperioden var både miljöteknik och förnybar energi omogna och växte också mycket kraftigt, vilket gav en avkastningsprofil som varierade markant mot världsindex – dessutom negativt för det mesta.
I takt med att både miljöteknik och förnybar energi har mognat, har vi också sett att avkastningen konvergerat mer mot världsindex och allt mer börjat uppvisa en avkastningsprofil likt den för vattensektorn. Framåt tror vi att de här tre strukturella tillväxtsektorerna kommer att kunna ge en avkastning som år efter år är något bättre än världsindex. I en värld där nollränta och till och med minusränta börjar bli mer regel än undantag tror vi att det blir allt viktigare att hitta luckor av tillväxt för att få avkastning på sitt kapital, då obefintlig tillväxt är sjukdomen och låga räntor symptomet.
Hur ser utvecklingen ut regionalt, Europa kontra Asien till exempel?
Grovt kan man säga att bolag inom förnybar energi (framförallt sol) finns i Asien (framförallt Kina), bolag inom miljöteknik finns i Europa (hård lagstiftning under lång tid som skapat en marknad) och bolag inom vattensektorn i USA. Efterfrågan är inte helt olik den heller, där de stora investeringarna i förnybar energi kommer att göras i Asien medan energieffektivisering är det stora temat i Europa och uppgradering av vatteninfrastukturen gäller i USA.
Vilka risker finns?
Oljeprisets utveckling brukade vara en hög risk för sektorn men detta har klingat av i takt med att sektorn har mognat och förnybar energi har gått från nisch till mainstream, vilket lett till lägre känslighet för externa chocker. Ser man till de stora oljeprisfall som skett sedan 2008 har dessa drabbat förnybar energi och miljöteknik hårt, däremot har den senaste nedgången parerats bättre. Vatten har i princip varit opåverkat av oljeprisnedgångar historiskt, så även under den senaste nedgången.
För en investerare som söker exponering mot energi men som samtidigt vill ha en "hedge" mot en eventuellt fortsatt kräftgång för bolag inom fossil energi, är miljöteknik och förnybar energi intressanta alternativ - men vattensektorn förblir den stabila basen.