Räntefonden Case Safe Play har under den senaste tiden utvecklats sämre än plan, trots att förvaltaren anser sig nöjd och trygg med den underliggande obligationsportföljen. Det framgår av ett nyhetsutskick från fondbolaget Case signerat förvaltaren Tom Andersson.
Enligt Andersson beror den svaga utvecklingen primärt på på tre faktorer. För det första har fonden en stor andel obligationer utgivna av finansiella företag, vilka hamnat under press under senare tid i spåren av oro för grekiska och italienska banker.
"Trots att många banker har liten eller ingen exponering mot dessa länder har fenomenet smittat hela sektorn. Detta innebär dock att obligationerna är långt ifrån övervärderade och jag ser bra investeringsmöjligheter här", skriver Andersson.
För det andra har det varit stora utflöden från amerikanska och europeiska ETF:er med inriktning mot företagsobligationer, vilket har drivit ned priset på de obligationer som ETF:erna äger.
För det tredje har den generella riskaptiten minskat vilket även drabbat företagsobligationer. I detta sammanhang har svenska obligationer klarat sig bättre än obligationer utgivna i dollar eller euro, vilket Andersson har svårt att förstå anledningen till.
Framåt ser förvaltaren positivt på möjligheterna i marknaden.
"Vi har alltid tyckt att det varit bra risk/reward på att låna ut pengar till stora stabila banker samt försäkringsbolag och denna ståndpunkt kvarstår fortfarande. Min personliga uppfattning är att vi har samma risk som tidigare men att reward har blivit större. För den långsiktiga investeraren är detta ett tillfälligt hack i kurvan och med kort duration samt en running yield på cirka 4,5 procent sitter i alla fall jag lugnt i båten", avslutar han kommentaren.
Enligt Andersson beror den svaga utvecklingen primärt på på tre faktorer. För det första har fonden en stor andel obligationer utgivna av finansiella företag, vilka hamnat under press under senare tid i spåren av oro för grekiska och italienska banker.
"Trots att många banker har liten eller ingen exponering mot dessa länder har fenomenet smittat hela sektorn. Detta innebär dock att obligationerna är långt ifrån övervärderade och jag ser bra investeringsmöjligheter här", skriver Andersson.
För det andra har det varit stora utflöden från amerikanska och europeiska ETF:er med inriktning mot företagsobligationer, vilket har drivit ned priset på de obligationer som ETF:erna äger.
För det tredje har den generella riskaptiten minskat vilket även drabbat företagsobligationer. I detta sammanhang har svenska obligationer klarat sig bättre än obligationer utgivna i dollar eller euro, vilket Andersson har svårt att förstå anledningen till.
Framåt ser förvaltaren positivt på möjligheterna i marknaden.
"Vi har alltid tyckt att det varit bra risk/reward på att låna ut pengar till stora stabila banker samt försäkringsbolag och denna ståndpunkt kvarstår fortfarande. Min personliga uppfattning är att vi har samma risk som tidigare men att reward har blivit större. För den långsiktiga investeraren är detta ett tillfälligt hack i kurvan och med kort duration samt en running yield på cirka 4,5 procent sitter i alla fall jag lugnt i båten", avslutar han kommentaren.