Priserna på olja är högre än de har varit på mer än sju år, vilket generellt sett är ett gott tecken för oljebolagen.
Med oljepriserna på dessa nivåer borde det bli mer och växande prospektering och produktion (Exploration & Production, E&P), men så är inte fallet.
Enligt Energy Aspects behöver industrin "minst 520 miljarder dollar i investeringar varje år" bara för att hålla igång den globala produktionen på 100 miljoner bpd. Ändå investerar industrin bara 370 miljarder dollar.
Varför ser vi inte fler investeringar och vad betyder denna brist på E&P för marknaden på lång sikt?
Vad håller tillbaka prospektering och produktion?
I USA är produktionen 1,6 miljoner bpd lägre än den var i januari 2020, även om priserna är minst 35 dollar högre per fat och därmed mer lockande för producenterna.
Antalet oljeriggar är fortfarande runt 500, jämfört med de nästan 700 oljeriggar som var i drift före pandemin. Detta tyder på att produktionen inte växer trots potentialen för större vinst.
Indikatorer som Dallas Fed Survey och andra har berättat för oss att amerikanska producenter är särskilt oroade över att investera i produktion av olika anledningar för tillfället. Vissa av dessa skäl är unika för den amerikanska marknaden, men andra påverkar också andra länder.
Reglering: Federala bestämmelser som styr olje- och gas-produktion är i förändring, särskilt regler som styr utsläpp, tillstånd och leasing. Trots potentialen för kortsiktiga vinster är producenter i USA fortfarande oroliga över hur regeringens politik kommer att påverka alla investeringar de gör nu, särskilt investeringar i långsiktiga projekt.
Finansiering: På samma sätt är banker och investerare osäkra på framtiden gentemot regeringens politik. Många stora banker har också blivit utsatta för trakasserier från aktivister på grund av stora investeringar i olje- och gasbolag de senaste åren, och möter press att avyttra sig från branschen som helhet. Tryck och osäkerhet minskar incitamenten till risktagande i olje- och gasindustrin.
Miljöaktivism: Med så mycket osäkerhet är olje- och gasproducenter försiktiga med att väcka ilska hos miljöaktiviströrelsen. Detta kan vara en kraft mot alla åtaganden att utöka E&P. Det är särskilt starkt i europeiska företag där regeringarnas politik avskräcker olje- och gasproducenter från att engagera sig i ny prospektering och produktion. Många företag, som BP (NYSE:BP), fortsätter att satsa mer pengar och investeringar till icke-olje- och gasprojekt även om oljepriserna är höga. Försäljning och raffinering av råolja förblir dock deras största inkomst- och vinstkällor.
Aktiekurser: Oljebolagen visar en preferens för kortsiktiga, höga aktiekurser. Sedan oljepriset började sjunka 2014 har oljeproducenterna minskat E&P på grund av låga priser. De minskar också investeringarna för att skydda sina egna aktiekurser. Nu när oljepriserna är högre igen kan producenterna återinvestera intäkterna i E&P, eller så kan de använda vinsten för att höja sina aktiekurser via utdelningar och utmärkta resultatsiffror. En stor del av branschen har valt det senare, eftersom de distraheras av höga aktiekurser och utdelningar i nuet, på bekostnad av E&P. (Detta är inte heller unikt för amerikanska producenter.)
Vad bristen på E&P betyder för energimarknaden och industrin:
För marknaden innebär dämpad produktionstillväxt mindre oro för överutbud inom en snar framtid. Faktum är att vi på lång sikt, flera år från nu, kan se en betydande utbudsbrist om producenterna inte börjar investera mer i E&P snart.
För branschen innebär återhållsam E&P att priserna på de flesta aktier blir höga så länge oljepriset är högt, men många producenter kommer att drabbas under kommande år om de inte hittar ett sätt att producera. Under de kommande åren kommer de producenter som har investerat i E&P, eller som kan förvärva tillgångar redo för produktion, ha en enorm fördel jämfört med de som var oförberedda på framtiden.