Den här artikeln skrevs exklusivt för Investing.com.
Inflationen är på sin högsta nivå på decennier och vi ser ett ökande fokus på real avkastning och real inkomst. Därför verkar det lämpligt att utforska något annat, den verkliga direktavkastningen för S&P 500.
Resultaten är intressanta och överraskande. När vi diskonterar konsumentprisindexets nuvarande värde från S&P:s direktavkastning tyder det på att det finns problem på aktiemarknaden.
Direktavkastningen för S&P 500 närmar sig rekordlåga nivåer till att börja med, även när man inte justerar för inflation. Nivåer som inte har setts sedan slutet av 1990-talet. Det borde inte vara förvånande att värderingarna för S&P 500 återspeglar samma sak på marknaden som när man tittar på indexets PE-kvot.
Det som är uppseendeväckande är vad som händer med den nuvarande direktavkastningen för S&P 500 när man justerar för konsumentprisindex.
Den "riktiga" (reala) direktavkastningen för S&P 500 är för närvarande -4,9%, den lägsta nivån sedan oktober 1981. Den verkliga direktavkastningen når vanligtvis inte upp till dessa nivåer. Faktum är att den i modern tid bara varit lägre 1974 och 1980. Därefter har den aldrig varit lägre än -3,1%. Det beror på att varje gång direktavkastningen, justerad för KPI, faller under -2,5%, har S&P 500 en massiv marknadskorrigering, vilket leder till att direktavkastningen rör sig kraftigt högre.
Under 1990, 2000 och 2008 sjönk den reala direktavkastningen till -2,7 %, -2,6 % respektive -3,1 %.
Från sommaren 1990 till hösten föll S&P 500 nästan 20%. Från mars 2000 till oktober 2002 föll S&P 500 med mer än 47%. Från augusti 2008 till mars 2009 föll S&P 500 med mer än 46%.
Det var inte bättre 1973 och 1974 när S&P 500 också sjönk med mer än 48%. 1980-avsnittet verkade vara försenat, och nedgången kom inte förrän 1981, men när den väl kom så föll S&P 500 nästan 26%.
Den enda gången som det inte var en massiv försäljning när den reala direktavkastningen sjönk till -2,5% eller mer var 2005.
Under varje period då den reala direktavkastningen sjönk kraftigt berodde det på mycket hög inflation och en amerikansk lågkonjunktur. Det är troligen anledningen till att marknaden inte korrigerade sig 2005, det var ingen lågkonjunktur. Däremot skedde en lågkonjunktur under de andra fallen, med högre konsumentpriser som bidragande orsak.
Anledningen till att S&P 500 sannolikt har uthärdat denna mycket låga reala direktavkastning för närvarande är att investerare förmodligen fortfarande tror att inflationen är övergående och inte kommer att vara konstant hög. Om investerare börjar tro att inflationen inte är övergående kan det leda till rädsla för en potentiell lågkonjunktur.
Det är i nuläget oklart om en lågkonjunktur är på väg. Tillväxten under tredje kvartalet i USA var mycket svagare än väntat, och det finns för närvarande tecken på att den globala tillväxten avtar. Tidiga indikationer tyder dock på att tillväxten för BNP hittills under fjärde kvartalet har studsat tillbaka kraftigt.
Om inflationen blir mer ihållande, vilket leder till en lågkonjunktur som tidigare, kommer en brant marknadsförsäljning att vara runt hörnet.