Penningpolitik och huspriser

”I samband med en så dramatisk händelse som den senaste finansiella krisen dyker det ofta upp förslag på radikala förändringar i debatten. Men det är inte en radikalt annorlunda penningpolitik jag ser framför mig. Jag är fortfarande övertygad om att den sa kallade flexibla inflationsmålspolitiken är det bästa sättet för oss att bedriva penningpolitik. En av de frågor kring vilka diskussionen tagit ny fart under krisen är den om hur centralbankernas penningpolitik ska förhålla sig när huspriser och utlåning utvecklas pa ett sätt som inte verkar hållbart i längden. Räntan är inte det mest effektiva vapnet för att försöka hindra eller lindra en obalanserad utveckling på exempelvis fastighetsmarknaden, men det betyder inte att den är verkningslös.

Vi måste bli bättre på att analysera finansiella förhallanden och på att fånga inte minst variabler som huspriser och kredittillväxt i vara prognoser. Och det är något vi arbetar intensivt med – både på Riksbanken och på manga andra håll runt om i världen. Vi måste bli bättre på att tydligt och klart förklara hur vi givet en viss räntepolitik bedömer risker för en bubbla och vilka konsekvenser en bubbla kan få om den spricker. Och vi behöver, och kommer sannolikt ocksa att få, ett bättre stöd fran det ramverk för den finansiella stabiliteten som vi och andra nu arbetar med att utveckla bade internationellt och i Sverige. När vi genomfört det projektet kommer det att bidra till att penningpolitiken alltmer sällan kommer att behöva ta hänsyn till en ohållbar utveckling på hus- och kreditmarknaden överhuvudtaget. Men en helt ”bubbelfri” värld tror jag inte vi kan åstadkomma.”